En bok kan nästan göras i vilket format som helst, men här är några av de vanliga som trycks hos Bulls Graphics: 110 x 178 mm (ett vanligt pocket-format), 135 x 210 mm (används ofta till s.k. storpocket, och kallas ibland för lilla romanformatet). 148 x 210 (ett vanligt A5-format) och 210 x 297 (vanligt A4). 155 x 235 mm (traditionellt romanformat). 170 x 240 mm (vanligt fackboksformat). Observera att alla bokformat motsvarar bokens inlaga, alltså inte formatet på pärmen vilken ofta görs några mm större än själva bokblocket.

Ett ekonomiskt format innebär att du får ut så många sidor som möjligt på varje tryckark och därmed minimalt med spill när papperet renskärs vid efterbearbetningen. De vanliga bokformaten utgår från tryckpressens pappersark och eftersom vi mestadels använder offset-teknik är arkformatet ca. 70 x 100 cm. De allra mest ekonomiska formaten motsvarar således A4- och A5-formaten. Men kom ihåg att ett maximalt utnyttjande av ytan inte nödvändigtvis är detsamma som en typografiskt snygg eller läsvänlig bok.

Det är bokens bredd över ryggen som beräknas utifrån inlagans tjocklek och behövs för att veta hur stort omslagets original ska vara (se även pärmskiss). Det görs genom att multiplicera inlagans antal blad (antal sidor delat med två) med papperets tjocklek i micron (μm). Kontakta oss så hjälper vi dig att få fram korrekt ryggbredd för din bok och aktuella bandtyp

Pärmskiss är en ritning som visar ett uppslag med omslagets olika mått: baksida + ryggbredd + framsida samt eventuella flikar och vilket utfall det ska vara. Den behöver du när du gör originalet till omslaget i ditt layoutprogram. När du vet inlagans exakta omfång gör vi en pärmskiss för just din bok och valda bandtyp.

Utfall kallas det som i trycket ligger utanför det färdigskurna formatet. Om till exempel en bild eller färgplatta ska gå ända ut i kanten på sidan, så behövs lite marginal när boken sedan trimmas (skärs i rätt format). För att undvika att det blir en vit kant behöver bilden tryckas utfallande, alltså några mm utanför det egentliga formatet. Vanligtvis behövs 5 mm utfall för inlaga och 15 mm för omslag. 

Kapitälband är ett färgat dekorband av tyg som fästs mellan inlagan och pärmen på en inbunden bok och syns vid ryggens ovan- och nederkant. Det döljer något av bindningen men fyller i övrigt ingen funktion. Men det kan vara mycket dekorativt – antingen i en avvikande kulör eller som en diskret detalj. Kapitälband finns i randigt eller enfärgat i många olika kulörer. 

För- och eftersättsblad, ibland förkortat FoE, är det papper som binder ihop bokens pärm med inlagan, det s.k. bokblocket. Originalet består av sammanlagt åtta sidor: fyra fram och fyra bak, varav alla sidor är synliga utom de två som limmas mot pärmens fram- respektive baksida. Vanligtvis används ett lite tjockare papper eftersom det hjälper till att skapa stabilitet. Bladen går att trycka, kanske i ett mönster eller med ett motiv, eller så väljer man ett infärgat papper i någon effektfull kulör. 

Klot är en benämning på det slag av tyg som används inom bokbinderi. Klot kan användas till att klä bokens rygg eller till hel- eller halvklädda pärmar (så kallat klotband).

Laminat läggs ovanpå trycket på ett omslag för att skydda trycket och göra det mindre känsligt för slitage. Det finns många slags laminat att välja på, där matt eller blankt är de två vanligaste alternativen. Men det finns även soft-touch som ger en sammetslen känsla, anti-scratch som gör omslaget mindre känsligt för repor, och laminat med struktur (till exempel linneprägling) som kan ge papperet en taktil känsla. 

Ett obestruket papper saknar bestrykning och har därför en lite ”ruffare” känsla. Papperet finns i flera färgtoner, till exempel naturvitt eller gultonat. Används ofta till textböcker på grund av papperets höga läsbarhet. 

Bestruket papper har fått ett skikt av krita och andra fyllmedel för att ge en slätare och finare yta. Det klarar mer tryckfärg och har bättre bildåtergivning med mer svärta i mörka partier. Bestruket papper finns i olika kvaliteter, till exempel silk, satin och gloss. Används ofta till böcker med illustrationer och bilder.

Mattbestruket papper har också en bestrykning men utan att vara glansigt. Känslan liknar mer ett obestruket papper och har god läsbarhet, men fortfarande bättre bildåtergivning än ett obestruket. Används ofta till böcker som kräver en kombination av hög läsbarhet och god bildåtergivning.

Opacitet anger hur genomskinligt papperet är. Ju högre värde (anges i procent) desto mindre genomskinligt är papperet och ju mindre lyser trycket igenom till nästa sida.

Mjukband är den enklaste och billigaste bandtypen och används till exempelvis pocketböcker. Omslaget består av ett tjockt och böjligt papper (eller tunn kartong), oftast med tryck på bokens utsida och ibland även någon efterbehandling såsom prägling eller partiellt uv-lack. Boken görs antingen limmad eller trådbunden.

Danskt band är ett mjukband med flikar som viks in, vilket gör bandet något stadigare än ett mjukband utan flikar. Flikarnas bredd kan variera men är ofta två tredjedelar av bokens totala bredd. Flikarna är en tacksam yta för att förmedla information om exempelvis boken eller författaren. Precis som ett vanligt mjukband kan omslaget efterbehandlas för olika effekter och kan vara limmad eller trådbunden.

Kartonnage är ett hårt bokomslag där bokens pärmar består av en kraftig papp som kläs antingen med papper som man kan trycka på eller med tyg, ett så kallat klot. Det här är den allra vanligaste typen av band. Det är vanligt att man använder prägling och folie, laminat eller någon annan effekt på pärmen. Kan göras limmad eller trådbunden.

Förlagsband kallas en hårdbandsbok som förses med ett skyddsomslag, det vill säga ett tryckt papper som viks kring bokens pärmar. Titeln trycks och folieras ofta på själva pärmens rygg, medan skyddsomslaget är mer bearbetat och trycks i 4-färg. Kan göras limmad eller trådbunden.

Klotband är egentligen detsamma som hårdband/kartonnage men betyder att pärmen helt eller delvis klätts med ett tyg, ett så kallat klot. Kan göras limmad eller trådbunden. Se även klot.

Flexband, ibland kallat flexoband, kallas en bindning som ser ut som en hårdpärmsbok men vars pärmar är mjukare och mer flexibla. Precis som en vanlig hårdpärmsbok görs omslaget något större än själva inlagan, och du har också samma möjlighet att välja kapitälband, läsband och för- och eftersättsblad.

En wire-O-bindning är ungefär samma sak som en spiralbindning, det vill säga att sidorna och omslaget är ihopbundna med en stålwire i stället för att limmas eller trådbindas – alltså ungefär som ett kollegieblock. Skillnaden mellan wire-O och spiralbindning är hur själva stålwiren är utformad. Vid spiralbindning perforeras först arken och därefter träs en spiralformad metalltråd genom hålen innan ändarna låses. Fördelen med spiralbindning är att uppslagen faller upp bra och hela sidorna blir överskådliga och lättlästa. Används med fördel vid till exempel produktion av manualer eller notböcker.

Att bokens rygg är limmad eller trådbunden beskriver hur de tryckta och falsade pappersarken är ihopsatta för att bilda det bokblock som sedan placeras innanför omslaget. 

Prägling innebär att materialet får en nedsänkt eller upphöjd del (beroende på om präglingen görs från fram- eller baksidan). Präglingen görs med en specialtillverkad kliché, ungefär som en stämpel. Det kallas blindprägling. En nedsänkt folieprägling innebär att en folie (färgad eller transparent) samtidigt pressas ned i underlaget med hjälp av klichén. Det görs för att skapa extra effekt, till exempel på bokens titel eller författarens namn.

Foliering innebär att en folie appliceras på papperet. Precis som vid nedsänkt folieprägling, men utan att ytan blir nedsänkt. 

Partiell uv-lack innebär att endast en del av den tryckta ytan lackas. Det görs, oftast på bokomslag, för att accentuera en utvald text, en titel eller bild. Namnet uv kommer av att man torkar lacken med hjälp av ultraviolett ljus.